i just can't move on

ett år.
fortfarande samma känsla.
det känns som ett stort hål har lämnats kvar..
men att gråta känns faktiskt bra,
det är bara ett säkert tecken på att
jag varit med om den bästa tiden i mitt
liv och jag borde vara tacksam att jag
fick uppleva det.
så om det finns en gud där uppe, tack.
men varför tog du det ifrån mig så fort?
/ emma

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:
rows="7">
Trackback
RSS 2.0